” De fyller i varandras tal, kompletterar varandras beskrivningar. Likadant gör de när de arbetar fram en föreställning … MENHIR bygger på en poetisk text av Linda som hon sedan gjort koreografin efter. Sedan kom dansarna Lotta Andersson och Karin Brodin med i bilden. Parallellt med att dansen växte fram har Lou gjort scenografin och senare musik och ljusbild … Vi hittar beröringspunkter hos varandra som sedan sätter igång en process. De andras arbete verifierar det man själv håller på med, det får en giltighet först i de mötena och konfrontationerna, säger Lou T Lundqvist. ”
Ingrid Borggren skriver i Dagens Nyheter om Linda Forsmans och Lou Lundqvists gemensamma skapande
” Hon är så solo, tänker jag, och imponeras av den kraft hon innehar… Lou T Lundqvists musik börjar i det porlande, naturskrin och källor. Linda Forsmans rörelser blir svanhänder och tranben, nästlar sig som fågelns bo kring ett nav i henne… Det var längesen jag såg ett sådant genomfört samspel mellan rörelse och musik. Klangen av detta ljuder långt efter att stycket tagit slut. ”
Sanna Wikström, Gefle Dagblad, ser Solo Bird
” Ljuset; det smeker rummet med varma och dämpade toner, sätter fingret på enstaka föremål. Det ändrar atmosfärens täthet, frambesvärjer ett månsken silat genom lövverk. Det målar en tizianglans över dansarens hud, men tänder också till sist en symbol som kanske bebådar livets reträtt. Ljuset är berättaren. Dansaren; prövar ut sina riktningar, vaksam, intuitiv, låtsas inte om objekten men vet att de är där. Inleder en kraftmätning, vars vapen kan vara ihärdig rörelse, språng men också väntan och långsamhet, drömlika vandringar. Så småningom känner dansaren ett övertag, så som den levande och flytande och centrumfria. ”
Horace Engdahl, upplever och skriver i Dagens Nyheter om verket ” KORDA ” med Linda Forsman som dansaren och Lou T Lundqvist som ljuset
” Hon lyssnar inåt och utåt; utgör en egen tidlös stämma i Lou T Lundqvists kollage av havsbrus och regn, medeltida flerstämmig mässmusik. I Linda Forsmans mjuka intensitet paras närvaro med flyktighet. ”
Anna Ångström om Tria – en dansad triptyk, Svenska Dagbladet
” Med blicken kan jag nå ut till publiken. Det är ett sätt att be dem hänga med på resan. Ibland möter publiken min blick och ibland inte. Men jag kan inte stänga av den. För när jag dansar vill jag alltid förmedla något. Och då vill jag använda hela min kropp. Då blir mina fingrar lika betydelsefulla som mina ögon. ”
Linda Forsman berättar för Jane Magnusson, Dagens Nyheter om skapandet av kortfilmen Nadir, som visades vid The World Film Festival i Montreal.
” Koreografen Linda Forsman låter sig inte distraheras av samtidens vibbar. Hon lyssnar mer efter tidlösa frekvenser: pulsslag i natur, andning och i dansen som sådan … Hennes ständige samarbetspartner Lou T Lundqvist … Hans dunkla rum har lite av helgedom över sig, med tre gyllenvarma målningar i fonden. Det kontemplativa bryts av små tavlor med röda streck längs väggarna. Dansen rör sig mellan poler av stillhet och kraft till ljud av röster, fåglar, grodor och stråkar. ”
Anna Ångström, Svenska Dagbladet, om Tres Voches
” I en iskall tid vill vi skapa ett kraftfullt poetiskt skeende av värme, empati och nära möten som skrapar på ytan för att nå in. ”
Linda Forsman om Tres Voches till Calle Pauli, Dagens Nyheter
” Swedish Linda Forsman … a smaller quicksilver colleague … Linda Forsman is not known yet in our country, but her quality is unquestionable. ”
Jan Bart i holländska Het Parool om upplevelsen av Linda Forsman på Het Weem Theater i Amsterdam
” Rummet är måleriskt fantasifullt. Dramatiskt. Mitt i rummet svävar en i olika färger melerad segelduk. Draperad som tak. Långa trätiljor hänger vertikalt och ramar in detta luftburna drömskepp … Scintilla betyder gnista på latin och för mig blir Linda Forsmans solo med utsläppt piskande hår en gnista i föreställningen. Hennes dans uppenbarar vrår, skrymslen. Energin sköljer över scenen med ständiga kast och byten … Hon stannar upp och låter rörelsen vila i luften. Hon fyller ögonblicken med mystik och förbryllande väntan … Korda fortsätter att med ljus, bild och dans utforska ett poetiskt måleriskt scenspråk. ”
Bodil Persson i Dagens Nyheter om Kordas verk Scintilla
